Mest driftsäkert, med oantastlig signalprestanda, är länklösningar i stil med Ericsson Mini Link eller motsvarande. Kostnad och teknisk komplexitet gör det tyvärr till opraktiska lösningar i de flesta fall i vår bransch.
Återstår i praktiken traditionella radiolösningar. Det som är intressant är att använda frekvenser som är så litet störningsutsatta som möjligt, både ifråga om oavsiktliga och avsiktliga störningar. Med litet framförhållning finns ganska stor frihet, i princip går det att söka tillstånd hos PTS för vilken radiofrekvens som helst om behovet är begränsat i tid och plats och bandbredd. En sniklösning kan vara att använda vanliga trådlösa IEM- eller mikrofonsystem för andra frekvensband än svenska, och gärna i högeffektsutförande (>250 mW). En genomtänkt antennlösning med riktade sändar- och mottagarantenner, vettigt placerade och med vettig gainstruktur. Med det senare menar jag (förhållandevis) hög sändareffekt, låg kabelförlust på sändarsidan, "smal" riktantenn med lagom antenngain... och på mottagarsidan lika "smal" riktantenn med lagom (läs: inte för hög) gain och lagom kabelförlust. Vanliga tv-antenner (för rätt band) kan vara väldigt kostnadseffektiva. Det ger ett smalt stråk som reducerar risken för störningar. Poängen är att hålla mottagarens sammanlagda gain/känslighet så låg att den egna sändaren i praktiken är det enda som syns.
Tillräckligt luddigt, eller behöver vi röra till det ytterligare?
