Ad blocker detected: Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors. Please consider supporting us by disabling your ad blocker on our website.
Per: För en typisk rockfestival där man kommer in, line-checkar under set-change och sen åker? Alla gånger analogt. Hade de varit smidiga tycker man att de hade kunnat ge alla tekniker "sina" softpatchar efter vad de hade specat. Kommer jag in och bara ska göra en one-off så föredrar jag också analogt för mina teaterprylar. Jag förlorar att kunna cut'n'paste:a EQ+kompressorinställningar till alla skådisar, men jag slipper lära mig ett nytt digitalbord.
när jag vet att jag ska använda en ny pryl brukar jag ladda ner manualen och skumma genom den, oavsett va det är för nåt.. En av mina drivkrafter i jobbet är att lära mig saker som ligger utanför det trygga, bekanta.
Hmm nu lät jag kanske dryg, det var inte min mening Ian.
Ian: Softpatchat hade ju i detta fall ställt till det än värre. Nu fick jag i alla fall en grund att åka på. Det underlättar inte att jag linecheckar på scen och sätter grunden i monitor med den här akten så när jag kommer ut till gigg hoppas man på att systemteknikern har ställt gainarna ganska rätt.
Och jag tycker nog raka motsaten på just Yamaha, det är filtren som minst responsiva och ställer till det mest. Tycker encodrarna är hemska.
Som anekdot kan jag berätta att en XL4:a en gång skrev "Please contact Midas Support at något engelskt telefonnummer" i sin lilla display exakt 1 minut före Iggy Pop skulle gå på. Det vart inga VCA:er på det gigget. Men det blev gigg.
When you play music in a room designed for basketball, you take your chances. -Frank Zappa
Det verkar som att fler än jag upplever digitalborden som inte bara en välsignelse.
Bennet Prescott har skrivit en artikel i senaste Live Sound som belyser samma typ av funderingar som jag har i denna tråd. Hans synvinkel är att man numera säljer saker på hur många funktioner som finns, inte om de går att använda.
