Procession
Via Mystica är en multimediamässa som uppfördes i Annedalskyrkan, Göteborg, den 4-6 februari. Gudstjänsten är upplagd som en musikvideo där livemusik, tal, bild och ljus förs samman för att ge kraft, energi och en djupare upplevelse av livet som människa. Mässan Via Mystica handlar om att vara människa på väg. Hela livet handlar om rörelse och förändring.
The Storm
Läs mer om tankarna kring projektet på
www.kultursamverkan.com
Cyber: Berätta lite mer om lokalen. Hur är den att mixa i, särskilt med
tanke på den relativt höga ljudnivån jämfört med vad som normalt framförs i lokalen?
Översiktsbild i Annedalskyrkan
Ingo: Lokalen är en relativt stor stenkyrka med måtten 15x35 meter samt drygt 20 meter i takhöjd. Den har en uppskattad RT60, dvs. efterklangstid, på ca 3.5 sekunder. Tyvärr är det rätt olinjärt frekvensmässigt då lo-mid och bas tar överhanden. Det går utmärkt att samtala i lokalen på avstånd upp till 6-7 meter sedan blir det omöjligt att urskilja vad den andra säger vid samtalston, de sena reflexerna gör att taluppfattbarheten är mycket låg. Att spela orgel eller att sjunga utan förstärkning är inga som helst problem, det låter fantastiskt. Tyvärr är det inte riktigt så lätt med förstärkt musik, det vill till att man har lyhörda musikanter som förstår att utnyttja detta och spelar med akustiken så att säga.
Mixmässigt (som i relativa ljudnivåer) är den relativt förlåtande, detta kan låta konstigt, men eftersom det blir rätt simmigt så har man ganska stora marginaler innan det låter konstigt om man hamnar lite fel med nivåerna. Däremot är det givetvis ett problem att man måste ställa på rätt bra i monitor för lokalen svarar så mycket att det krävs mycket i monitor för att det ska bli tydligt på scen . Man får då ett jobbigt fasinkoherent lo-midslask som gör att det blir ganska bullrigt ute i publiken.
Jag hade faktiskt tänkt att använda In-Ear i år men eftersom det hade gått åt 14 sends (fördelade på 7 stereo system) och DM2000 bara kan leverera 12 diskreta mixar samt att ingen av musikanterna hade några avgjutningar klara så kändes det som att man löste ett problem med IEM men fick ett par nya istället. Mina erfarenheter av IEM utan riktiga avgjutningar är ganska blandade och vi hade bara någon timmas soundcheck innan det var dags för genomdrag, och att ljuga ihop 7 stereomixar plus en FOH mix på ingen tid alls kändes övermäktigt. Det går ju som bekant inte att höfta när det gäller IEM, det är antingen eller. Antingen fungerar det eller också är det katastrof. Fel forum för laborationer tyckte jag helt enkelt.
Cyber: Vi jobbade ju med i princip samma band och musikmatrial i en mindre träkyrka med i jämförelse väldigt snäll akustik. Vad är de stora skillnaderna i arbetssätt?
Ingo: För det första så var ju träkyrkan i Stockholmstrakten, det blir ju aldrig på samma sätt....
Cyber: Tack du... din lilla halvdansk...
Ingo: Skämt åsido, stora skillnaden är ju som du säger akustiken, vi jobbade med plexiglas framför trummorna i Annedal, det gör väldigt stor skillnad, det hade inte varit någon nackdel att ha plexi även i den lilla träkyrkan i Enskede då trumslagaren inte är av sorten som ber om ursäkt. Jag vet inte om det är någon större skillnad på arbetssätt egentligen, kanske är man lite mer noggrann i en svårare miljö men annars är det inte något jag tänker på speciellt. Man gör så gott man kan helt enkelt och hoppas att det räcker till.
4 st L-acoustic ARCS
Cyber: Hur fungerade ARCS’arna i den här lokalen som har så pass lång efterklangstid, och vad gjorde att du till slut valde dem över dV-dosc, som det från början var tänkt att du skulle använda?
Ingo: ARCS är en mycket trevlig låda. Den är musikalisk och har ett härligt "bett". Vi (jag och Janne Svanberg på Magnet Göteborg som levererade all ljudutrustning) diskuterade valet av både toppar och basar ingående. I ett inledande skede fanns det en skiss på att använda dV-dosc men lokalens disposition gör att dV-doscarna sprider lite för mycket i horisontalled . Å andra sidan hade det varit trevligt att få kontrollen i vertikalled som ett LA ger. Efter lite diskussion så kom vi fram till att för att det skulle bli riktigt kul på jobbet med dV-doscar så var vi tvungna att flyga ett par dV-Subar också. Det skulle vara fysiskt svårt att få till (höjder, vikter osv) så totalt sett så blev ARCS ett bättre val. Dessutom har både jag och Janne gjort ett gäng jobb med dessa lådor i denna lokal tidigare och har goda erfarenheter av denna kombo. Det skall dock erkännas att man gärna hade haft lite mer kontroll i lo midden samt att man kunde koncentrera lite mer HF energi längst bak i lokalen. Det blir lite simmigt och HF fattigt de sista fem eller sex metrarna. Utrymme för förbättring finns helt enkelt. Jag har tidigare använt SB218 i denna lokal och funnit dem aningens... stora. Janne tyckte definitivt att jag skulle prova ett par dV-subar istället. När dom stod på plats tänkte man väl lite så där som man brukar "ska det där verkligen räcka någon vart?". Det gjorde det. Dom små bruna monstren spelar med en fantastisk punch och går för denna applikation tillräckligt djupt och ljudtrycksmässigt var det massor av headroom kvar. Ett klart uppköp! Tack för det tipset Janne! Jag har tidigare använt en massa olika högtalare, det har varit allt från gamla hederliga d&b F2 till små Vertecs och jag måste nog säga att ARCS'arna är de högtalare hittill som levererat bäst resultat. Dock med reservation för att jag tyvärr hade för få VerTecs för att egentligen få till ett optimalt resultat.
3st 15 tummare i en kompakt låda.
Amp-land SL, det stod en vagn på andra sidan också. Dom där plastracken är smidiga, locken stoppas in på sidorna och så väger dom rätt lite dessutom. För en gångs skull ett exempel på lyckad fransk ingenjörskonst.
Cyber: Med tanke ARCS'arnas assymetriska spridning vore det intressant att veta lite mer exakt hur ni hängde dem, och om ni var tvugna att använda er av någon sorts frontfill?
Ingo: Uppmärksamma läsare ser säkert att ARCS'arna hänger uppochner. Detta just på grund av den assymetriska spridningen, lådan sprider alltså mer uppåt än neråt när den hänger åt "rätt" håll (basen neråt och hornet uppåt). Därför hänger man den helt enkelt åt andra hållet. Jag nådde nästan första raden och stod i valet och kvalet att hänga upp ett par MTD108 (som för övrigt är en trevlig allroundhögtalare, en coax med en 8" i) för att täcka första raden men valde att låta bli. Det är tillräckligt mycket saker som skvätter runt ändå, fler ljudkällor innebär fler problem även om man är nogrann med delayer. I horisontalled så funderade jag länge på om knappt 70 grader (tre lådor) räcker. Det hade det nästan gjort och nästa gång ska jag nog prova det (om det blir ARCS'ar). Stativen var ett par stadiga Genie Liftar, tyvärr är dom lika jobbiga att flytta på som dom är duktiga att lyfta tunga saker. ARCS'arna är relativt lättriggade, man tar av dollyn, ställer ihop högtalarna på marken, trär i ett "svärd" i ovankant och ett en underkant mellan två lådor, på två av svärden sitter det en enkel bumper med hål som gör att man kan ställa vinkeln i vertikalplanet. Sen hänger man i två sling i gafflarna på liftarna och lyfter upp ARCS'arna på stödbenen på Geniesarna och sen kan man justera tilt och pan så mycket man vill. Avslutningsvis drar man igenom en säkring genom baksidan av gafflarna sen är det klart!
Jag lade rätt mycket tid på att få till delaytider, dels mellan toppar och basar men jag lade även ner rätt mycket arbete på att få PA:t att spela faskoherent med bandet. Det gör massor och kan bara rekommenderas, man kan spela rätt mycket svagare och ändå få till tydlighet.
En vända under upphandlingen så hade jag planer på att att använda Bose MA12, tyvärr så fick jag aldrig riktigt något förtroende för dessa lådor då jag inte hade möjlighet att få till någon provkörning. Jag vet att det pratas gott om dessa på många håll och kanter och flera erfarna tekniker svär vid deras förträfflighet. Dessa ska helt klart provas vid tillfälle men återigen var detta inte rätt forum. Dessutom verkar avdelningen bas inte vara helt genomtänkt och de flesta PA subbar som finns tycker jag låter direkt illa om man ber dom spela upp till MA12:ornas nedre gräns. Möjligt är att dom tillsammans med ett par dV-subbar hade löst uppgiften, det skulle som sagt vara intressant att få möjlighet att prova.
Ingo flinar upp sig och lutar sig på "sin" DM2K, den något gröna färgen i ansiktet beror på fel i vitbalansen och inget annat.
Cyber: Vad är fördelarna (och ev. nackdelarna) med ett Yamaha DM2000 för en sådan här produktion jämfört med ett analogbord (du har ju gjort i princip samma produktion på ett Soundcraft MH4, t.ex)?
Ingo: Åh, det är ju flera fördelar med ett digitalbord i allmänhet och DM2000 i synnerhet, ihop med den fantastiska multin från tyska Optocore så har man världens slickaste mixplats. Jag har en multikabel som är grov som en mikkabel (fast lite smidigare) som innehåller en 48-16 multi plus att det finns RS485 och RS232 samt möjlighet att föra över video, förutom detta har jag 24 riktigt trevliga preamps (som kan användas till trådlöst t ex) i mixern och det enda som satt i mitt outboardrack var en MD och en CD spelare, dvs sammanlagt 2 HE. Det hade jag iofs kunna lösa med laptopen men eftersom jag var lat och den som beställde inspelningen vill ha det direkt på MD så blev det så i stället. Eftersom multikabeln är optisk och man därmed inte har någon galvanisk kontakt mellan scen och mixer så kan man utan att svettas ta mixplatsströmmen lokalt och bara ha en enda liten sladd från scenen. Detta gör att det faktiskt går att flytta mixplats utan några som helst problem, jag gjorde soundcheck och genomdrag stående mitt i lokalen för att sedan enkelt rulla bak till sista bänk. Nästa fördel är ju att man slipper lära sig showen utantill, det är bara att trycka på recallknappen varje gång någon applåderar.
stageboxo eleganto!
Cyber: Förtroendet för talangen är det då inget fel på... eftersom du räknar med applåderna som cue menar jag.
Ingo: Hehe, nä det kanske var modigt, jag vet inte, men med 1000 st 14 åringar i kyrkan så applåderas det nästan när gitarristen lyckats sätta i sladden i gitarren, så problemet var nästan det omvända... För att återgå till diskussionen analogt vs. digitalt kan man konstatera att det finns stora födelar med de analoga borden också. Man kan göra flera saker samtidigt. Det är omöjligt på ett digitalt bord, du kan bara sänka basen på en mick åt gången. Det kan bli roliga fenomen när kanalerna på ett lager tar slut så att man får två kritiska kanaler på var sitt lager. Visst går det att lösa med lite bättre planering men om det inte är jag som planerat dåligt så är det en klen tröst. Det går oerhört mycket snabbare att skriva vad som kommer in på kanalen på en bit papperstejp med hjälp av en Sharpie än med hjälp av en jogratt även om det faktiskt går att använda ett tangentbord också. En annan stor fördel med ett analogt system är att man har gainen vid mixplats, i detta fall med Optocore multin så måste jag jogga upp till stageboxen för att justera gainar, det finns i och för sig en "attenuator" som sitter i eq - sektionen på DM2000 men det är ju inte samma sak som att ha fullt löd i mikpreampen tyvärr. Mer ett sätt att få regeln runt 0dB. Man kan också remotestyra gainarna på Optocoren med en laptop och rätt programmvara, tyvärr hade jag inte rätt kabel för att få det hela att lira.
Cyber: Vilket kräver mest arbete, och samtidigt, vad är roligast. Ett rock’n roll gig i samma storlek, eller detta?
Ingo: Det är svårt att rangordna, jag har jobbat så mycket med musikerna som spelade i det här projektet, dels i tidigare projekt i kyrkan men också en massa saker helt utanför kyrkans hägn. De tillhör mina närmaste vänner och vi har en väldig bra arbetsrelation. Storleksmässigt i antal högtalare eller besökare är detta inte speciellt stort jämfört med en stor musikfestival men det finns andra saker som man också värderar. Jag lägger nog ner ungefär lika mycket arbete på ett sådan här projekt som på en musikfestival. Här har jag budgetansvar och ser till att upphandlingen blir gjord, man jobbar dessutom närmare musikerna, vid en festival så får man jobba lite med prediktion av PA:t och se till att ström och sådant är enligt specarna. Eller att specarna i alla fall är rätt. Sen får man en hög med riders när man kommer på plats och scenchefen bestämmer en tid för ett produktionsmöte, eventuella problem avhandlas då. Snabbt och effektivt, i denna miljö startas projekt ett år innan de sjösätts. Båda är roliga på var sitt sätt.
Helt plötsligt satt o2 under mixern och såg förvirrad ut. Dagen innan hade vi varit och lyssnat på DJ Premier långt in på småtimmarna, det kanske hängde i, vad vet jag?
Cyber: Hur skiljer sig arbetssättet i en känslig miljö som en kyrka jämfört med andra lokaler? Tar allting mycket längre tid eller är det andra aspekter som spelar in mer?
Ingo: Du skall icke missburka herren din Guds namn är det första som brukar ställa till problem. Det är rätt roligt att lyssna på alla stackare som är ovana och som går och biter sig i tungan hela tiden för att inte göra bort sig. Riggmässigt är det ju lite speciellt, där kan du inte ställa stativet, det står 400 kg dopfunt ivägen. Det finns ju givetvis en massa saker som man bör ta hänsyn till, saker i inredningen av kyrkan som man inte bör täcka över eller skymma och så vidare.I just denna kyrka är dom så vana vid att vi kommer indragandes med en massa svarta lådor som blinkar och för oväsen så dom har en god förståelse för det vi håller på med, kyrkan äger till och med 40 kvm Ilmonte scen som vi t ex använde till detta arrangemang. Strömförsörjningen och bristen på flygpunkter är annars det största rella problemet när man ska göra lite större produktioner i sådan här miljö. Det finns 1 st 63A, 1 st 32A och 1 st 16. That's it. Och detta är i en kyrka som används ofta till dylika arrangemang. I andra kyrkor jag gjort lite större produktioner så har den största kostnaden nästan varit att få fram tillräckligt med ström.Ett annat problem som man kanske inte tänker på är att publiken i väldigt stor grad inte är en klassisk rock 'n' roll publik. Den är snarare punkig, jag tänker då på alla blåhåriga tanter som kan drabba dig efter gigget är slut och fråga om du är hin håle själv. Ett sådant exempel från i söndags kan jag väl dra för då kom först en dam och ville ha alla mina kontaktdata eftersom det jag just gjort var tvärt emot kyrkans budskap. Jag hade allvarligt skadat människor och det är ju inte acceptabelt menade hon. Håller i sak med, det är inte acceptabelt att skada människor med musik, varken i, eller utanför kyrkan. Jag tänkte i mitt stillat sinne på den stackare som är upphov till mitt smeknamn och sade sedan snällt att jag faktiskt bara gör mitt jobb och det är att på ett musikaliskt sätt återge det som händer på scenen och om man väljer att spela populärmusik med denna sättningen i sådan här miljö så blir det nog tyvärr så här starkt. Hänvisade sedan till projektledaren och sa att jag bara lyder order. Duktig idiot utan eget ansvar alltså. Kanske ska tillägga att jag låg på ca 97dBA i Leq och peakarna låg på 107dBA. När jag vänt mig om så kom en keyboarist som en gång i tiden var med i ett band som hette samma sak som en amerikansk tv-serie som just har sänt sitt sista avsnitt för att hämta en bekant. Han hade hört ett par låtar och kommenterade att det faktiskt lät rätt sammanhållet och bra med tanke på den omöjliga akustiken. Tänk så olika det kan vara. Jag var lite nedslagen ett slag sedan bestämde jag mig för att lyssna på keyboardisten.Även om man inte är troende så är det en speciell lokal att vistas i, det finns en andlighet och lugn inbyggt i en kyrka och denna tycker i alla fall jag att man ska försöka respektera, även om man inte delar tron med besökarna. Givetvis så är det trögjobbat när absolut inget är gjort för att spelas musik i. Det är allt från trösklar i vägen, idiotiska trappsteg, hörslingor från 1800 kallt som stör ut halva Göteborg, till smala gångar istället för dansgolv som gör att man inte har någon plats för tomma casear. Men det är en väldigt speciell känsla att få jobba i denna miljö, personligen trivs jag väldigt bra och de som jobbat med projektet är suveräna.
Det var väl allt från Göteborg för den här gången, har ni några frågor eller kommentarer får ni gärna posta dem här i tråden!
Bandet i full action
Ljuset kördes från ett AVAB Pronto av familjen Åhslund, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli sägs det ju...
Video FOH
Världens coolaste präst, Lars Collmar. Det är inte många som besitter förmågan att få 1000 14 åringar att lyssna, i varje fall inte i en kyrka. Han har den förmågan.
Projektledare: Mikael Ringlander
Bandet:
Elektrisk- och akustisk gitarr samt Dobro: David Ekh
Elektrisk- och akustisk gitarr, banjo, pedal steel, samt orgel: Gunnar Frick
Bas: Anders Sjöling
Piano, orgel samt syntar: Claes Johansson
Trummor: Urban Löfgren
Lead vocals: Eric Mjönes & Frida Pettersson
Celebrant: Cecilia Nyholm
Betraktelser: Lars Collmar
Tekniker:
Video: Eric Jeppson
Ljus: Anders Åhslund
Ljud: Per Johanson
Teknikleverantörer:
Video: Massteknik
Ljus: Massteknik/LaPi Lighting
Ljud: MagNet Göteborg
Av: Hasse/cyberpunk
