dB diskussionen tar ny fart!

[Per Johanson]

Se där, en ny giv från arrangörerna! och en käftsmäll från Socialstyrelsen i sista meningen...

Skönt slippa vara vice dB-polis i sommar, det jobb som tidigare kallades systemtekniker på festival...

[Mikael Thieme]

Lars Redin svamlar. Argumentation som bygger på att förkasta medicinsk och vetenskaplig erfarenhet och konsensus drar ner diskussionen på dagisnivå och gör branschen en otjänst.

Man kan sträva åt samma håll med annan och mer relevant argumentation, exempelvis på temat om individens grundläggande fria (men allt mer beskurna) val att utsätta sig själv för medvetna risker.

[Marcus Sandberg]

Mitt tycke e att de som klagar på att man inte få spela mer än 100/115db borde hålla käft och lära sig att använda dely system. i somras så va jag med och gjorde ljud på Helsingborgsfestivalen och det va 95/105db som gälde för att de under 13år hadde tillträde till tältet. Det va inga problem med det krävdes 3st dely system.

[Per Johanson]

Marcus: Har du någonsin försökt att skruva till ett hårdrocksgäng i en lokal för 300 pers? Kanske med stengolv? Eftersom jag har försökt ett antal gånger så tycker jag att det empiriskt är hyfsat fastslaget att det är riktigt svårt att lyckas och det tänker jag inte hålla käft med. Sen får du tycka vad du vill.

[Marcus Sandberg]

Marcus: Har du någonsin försökt att skruva till ett hårdrocksgäng i en lokal för 300 pers? Kanske med stengolv? Eftersom jag har försökt ett antal gånger så tycker jag att det empiriskt är hyfsat fastslaget att det är riktigt svårt att lyckas och det tänker jag inte hålla käft med. Sen får du tycka vad du vill.

Ja jag har rattat till ett hårdrocksgäng i en liten lokal för 140 pers och det va inga svårigheter att hålla gränserna. Jag har vid ett tillfälle så ratta jag på en välgörenhetskonsert där de va två hrda tummisar i en lokal för 398 pers. Då va det på gränsen jag klarade ljudnivån för barn.

Men bara för att man har ett hårdrocksband så behöver man inte ha fullt ställ på riggen.

Sen på ett av de spelställena i som om talades i artiklen har jag varit och rattat på. jag körde FOH till ett lite mer Jazzit band. Det va monitor tekniker på plats och bandet och jag klagade på att monitor ljudet va aldeles för starkt. Dvaret vi fick va "så här högt brukar vi ha om inte mer"

[Mikael Thieme]

Det är viktigt att hålla isär äpplen och gurkor när man pratar om liveljudnivåer. Det Per syftar på är den inneboende svårigheten med redan det oförstärkta (nja) direktljudet från ett band i en liten oanpassad lokal med kort avstånd till publiken. Det klassiska och mer eller mindre oundvikliga rockklubbsproblemet, även om vällovliga initiativ ibland tas för att hantera det.
Det Lars Redin syftar på är - enkelt uttryckt - att spela högt för att det är kul, inte för att det är oundvikligt, och det är ju en helt annan sak.

[Ian Delahorne]

Här på hultsfred har vi råkat ut för dB-polisen, i form av en fabror som går omkring med en dB-mätare och mäter framme vid staketet. Och så är det massa mätgrunkor på mixplatserna.

Vi råkade även ut för ett band (Hatebreed) igår vars backlinetekniker gick med dB-mätare på scenen när bandet höll på att linechecka, så att de inte spelade skiten ur deras 4 helstackar.

[Magnus Söderman]

Om jag minns rätt så består på Hawaii och Atlantis av Klark's DN 6000 som loggar varje gig. Efter varje gig lämnas loggen till festivalen.

Här på hultsfred har vi råkat ut för dB-polisen, i form av en fabror som går omkring med en dB-mätare och mäter framme vid staketet. Och så är det massa mätgrunkor på mixplatserna.

Vi råkade även ut för ett band (Hatebreed) igår vars backlinetekniker gick med dB-mätare på scenen när bandet höll på att linechecka, så att de inte spelade skiten ur deras 4 helstackar.

[Ian Delahorne]

Nej, i år är det Bävholms datorprogram WaveCapture som användes. Festivalen har en logger som gick på varje scen, och även systemteknikerna (iaf Chrille på Atlantis och Skåne-Frasse på Pampas) hade egna WaveCapture som gick. Det satt en DN6000 i driveracket på Atlantis, men den användes inte.

[Olle Högberg]

Det är ord och inga visor i dagens Expressen:

---Mycket kan förstås skyllas på den strategiska övervakningsgrupp som sitter bakom mixerborden. De är alltid män, ofta med håret i hästsvans och utan minsta känsla för musik. De vet allt om volymens makt, och vet vilka spakar de ska dra i för att nå maximal extas.
De är ett slags ljudfascister som konsekvent mixar bort sångerna och det musikaliska budskapet och skruvar upp hetsen och skrället.---

[Mikael Thieme]

Det är ord och inga visor

Han har fått en replik från mig, och får säkert fler.

[Fredrik Nilsson]

Han har fått en replik från mig oxå, jag bjöd in honom hit till forumet får se om han kommer och försvarar sig! Trots att jag är ljuskille så försvarar jag faktiskt de flesta ljudkillar!

[Rebecca Neumann]

Han har fått en replik från mig oxå, jag bjöd in honom hit till forumet får se om han kommer och försvarar sig!

Han torde förklara sig närmare! Så jag hoppas också han kommer in till forumet, för att slutföra disskusionen på en Vettig nivå, allmänna påhopp på yrkesverksamma tycker jag man kan avhålla sig från.

[Marcus Sandberg]

Jag tycker det e intresant det han har skrivit. Det e nog rätt lärorigt att läsa och ta lärdom om vad många igenteligen tycker. Men jag tycker att det är intresant och lärorigt att höra om vad folk igenteligen tycker. Men jag tycker att det med tekniker med hästsvans va lite väl lågt. Viseligen så e det kvälspress men endån. Det skulle va som att kalla alla jornalister för lögnare bara för att en ljuger. Själv så känner jag mej inte ett dugg träffad av det han skrev jag har nämligen ingen hästsvans och jag e hård med att kolla ljudnivåerna. Jag använder en egen godkänd och kalibrerad mätutrustning. Men jag har endån varit med om att folk har kommit och varit iriterade ibland även agresiva trots att man har legat på nivåer som är godkända för där under 13 har tilllåtelse.

[Nicklas Arlevall]

Efter att ha läst Tommy Hammarströms artikel blir jag mest förundrad över att han verkar totalt rikta sig emot de största festivalerna. Där finns inte de största problemen.
Sedan är det lite tråkigt att allt läggs på ljudteknikern när det oftast handlar om musiker som spelar alldeles för högt och inte inser följderna.
Det är snarare musikerna som behöver upplysning och inte ljudteknikerna.
Allt för mycket ansvar hamnar på en ljudtekniker i mindre sammanhang och inget på musikerna som driver upp volymen.

Sedan vill jag tillstå att Tommy inte framstår som en framstående journalist med vad han skriver.
Snarare är han ett bevis på den dåliga språkvård i dagens journalism.

[Per Johanson]

Jag skickade ett mail till Tommy med följande innehåll. För övrigt vill jag flytta till Skåne, där inte ens hårdrockstrummisarna spelar starkt!


Hej Tommy,

Jag läste din ledare i dagens Expressen och eftersom jag under en stor del av mitt yrkesverksamma liv tillhört den strategiska övervakningsgrupp som utpekas som bärande av skuld för att musik inte är njutbar utan istället absolut outhärdlig känner jag att några kommenterar är på sin plats.

Jag känner inte till vem du är och vad du har för kunskaper på området, mina erfarenheter har jag samlat på mig under de 20 år jag verkat i branschen på ett eller annat vis. Dina åsikter är givetvis lika mycket värda oavsett kunskaper, men utgångspunkten i ett resonemang skiftar som bekant med kunskapsnivån kring en problemställning.

I stort håller jag med om att arrangörernas utspel är konstigt. Det råder inte något tvivel om att höga ljudtryck skadar hörsel och att tid multiplicerat med ljudtryck avgör skadans omfattning är inte heller tvistigt. Däremot är de Leq 100 dB(A) som Socialstyrelsen har bestämt utgör gränsen kommit till genom ett "derivering". Man har helt enkelt tagit de 85dB(A) som utgör gränsen för arbete 8 timmar per dag i bullrig miljö och skalat om detta till ett högre ljudtryck och kortare exponeringstid. När det gäller 85dB(A) gränsen så finns det forskning att luta sig mot, det gör det faktiskt inte när det gäller 100dB(A) vid musikevenemang efter vad jag har förstått.

Observera att jag på intet vis menar att 100dB(A) skulle vara ofarligt, det är en volym att respektera och man upplever vid en spektral snedfördelning relativt snabbt lyssningströtthet vid dessa nivåer. Problemet är bara att vid en stor del, till och med majoriteten av musikevenemangen i Sverige, så är 100dB(A) Leq en utopi. Det är omöjligt (med de instrument som finns idag och med de ekonomiska förutsättningar under vilka en konsertarrangör verkar) att komma ner i dessa nivåer, helt enkelt på grund av den ljudenergi som utstrålas från scenen. Som ljudtekniker hamnar man ofta i situationen att man skulle behöva en mixer med minusfunktionalitet. Jag vill alltså ofta ha mindre cymbaler och virvel än vad som finns i rummet utan att ha förstärkt det allra minsta. Någon sådan ratt finns dessvärre inte att tillgå oavsett prisklass. Vad ska man göra i dessa fall? Ja eftersom artisten är min uppdragsgivare så är min uppgift att leverera en musikalisk mix med de förutsättningar som ges. Det är verkligen inte ofta man kan spela så svagt som man vill, utan tvärt om och detta gäller som sagt på en väldigt stor del av arrangemangen i Sverige.

Jag gissar, utan att veta, att de 104 dB(A) som arrangörerna vill ha som Leq-gräns härstammar från att man med denna nivå faktiskt skulle kunna spela de flesta typer av populärmusik på ett musikaliskt relevant sätt i relativt små lokaler utan att riskera vitesförelägganden och böter. Resonemanget i media är ytterst opedagogiskt upplagt så till den grad att man nästan misstänker felciteringar.

Om man istället talar om de stora utomhusarrangemangen i form av till exempel festivaler så är problematiken en annan, nämligen storleken på spelställen. Konstigt nog gäller detta även här! Likaväl som att man 3dB är en fördubbling av den utstrålade energin (eller snarare, dubbla effekten ger 3dB ökning av ljudtrycket och örat uppfattar ca 10 dB som dubbelt så starkt) så finns en annan fysisk lag att slåss emot när avstånden mellan åhörare och scen ökar som kallas "inverse square law" (vet faktiskt inte vad den kallas för på svenska). Denna fysikaliska sanning innebär att man vid varje fördubbling avståndet tappar 6 dB i ljudtryck vid punktformiga ljudkällor. De senaste högtalarsystemen klarar teoretiskt genom att inte sprida ljudet punktformigt utan genom att istället vara linjeutstrålande att i vissa register närma sig 3 dB i förlorat ljudtryck per fördubblat avstånd. Vad spelar då detta tekniska mumbo-jumbo för roll? Ja, inte så mycket så länge publiken befinner sig på vettiga avstånd, men när man förväntas ha en differens mellan närmaste och mest avlägsna lyssnare på kanske 6-10 dB så förstår förmodligen till och med en lekman att det är svårt att nå de långa avstånd som behövs för att spela för så stora publikmängder som man måste göra idag.

Exponeringstiden är som sagt en viktig komponent vid hörselskador och jag har en känsla av att dess vikt ofta förbises. Idag utsätts den moderna människan för en stor mängd ljud under en vanlig dag och exponeringen blir allt längre. Redan i dagis och skolan blir barnen utsatta för höga nivåer under långa dagar beroende på allt större klasser. Ipods och Walkmantelefoner är var mans egendom och efter jobbet går man på ett spinningpass till hög musik. På kvällen är det först afterwork och därefter följer flera timmar på dansgolvet eller på puben. Att man sen dessutom går på någon enstaka konsert förbättrar säkert inte situationen. Detta är förvisso mest relevant för andra typer av hörselskador än tinnitus där en kort exponering kan räcka för en livslång skada.

Det finns flera vinklar än de rent fysiskaliska. Det ena är hur publiken förväntar sig att rockmusik skall låta. Rockpubliken är en okänd storhet som förmodligen har lika många olika åsikter om vad som är bra och dåligt, för starkt och för svagt som antalet personer i den samma. Det som är den rådande, måhända dåliga, lösningen är att man ställer en långhårig man bakom mixern som genom en kombination av tekniskt kunnande och musikalitet ska förstärka det uttryck som sker på scen till den månghövdade publiken på ett subjektivt godtagbart sätt. Det är inte helt enkelt att vara 15 000 personer till lags. Det kan vara svårt nog med 50.

Det jag tycker är beklagligt i din ledare är att du attackerar en grupp yrkesmän utan att ha en aning om de villkor som styr deras arbetsdag, din ledare förlorar stort i vikt på detta. Jag skulle förmodligen kunna ordna så att du själv kan stå bakom spakarna på en större festivalscen i några minuter för att få en lite större förståelse för vilka parametrar man har att hantera mot en vanlig dag på jobbet. Jag kan nästan lova att du skulle bli förvånad hur svårt det är att bara sänka volymen, eftersom jag gjort experimentet tidigare. Om detta erbjudande låter intressant får du gärna höra av dig.

Jag skulle kunna gå in på vilka begränsningar som man skall och bör göra i den artistiska integriteten och vad för ansvar publiken har för sitt eget välbefinnande samt det samtycke man faktiskt ger till att bli utsatt för höga ljudtryck om man går på en rockkonsert men det är ämne för en annan diskussion och är enligt mitt förmenande mer en fråga om tyckande mer än fakta.

Jag kan givetvis inte svara för varenda ljudtekniker i detta land men bland dem som är yrkesverksamma och jobbar med de stora arrangemangen råder en diametralt motsatt inställning till jobbet än det du ger sken av i din ledare. Jag ser vidare mitt yrkesutövande som ett en blandning av många discipliner, det finns komponenter som är ingenjörsmässiga, musikaliska, hantverksmässiga och sociala och alla är lika viktiga. Yrkesstoltheten är i skrået stor och min bedömning är att våra svenska tekniker håller en mycket hög klass vid en internationell jämförelse.

Är detta då mitt försvar för att spela starkt? Nej, inte på något sätt! Det är aldrig ett självändamål. Det är däremot ett försök att belysa den verklighet i vilken ljudfascisterna försöker arbeta. Jag säger inte heller att alla ser på sitt på jobb på samma sätt som jag hävdar. Det vore närmast förmätet att tro detta. Mitt inlägg är en reaktion mot det sätt på vilket skrået framställs som en homogen grupp människor som vill konsertbesökarna illa. Jag, liksom de flesta i branschen välkomnar vidare en fortsatt debatt i frågan, men då en mer nyanserad och diversifierad sådan där alla diskuterar samma fråga vid varje enskilt tillfälle.

Med vänliga hälsningar och med en förhoppning om en mer sansad framtida debatt.


--
Per Johanson

[Nicklas Arlevall]

Det känns underbart att läsa ett inlägg när det skrivs av någon som behärskar det Svenska språket. Ditt inlägg Per visar att det inom vår yrkeskår finns personer som bemästrar vårt Svenska språk på ett fullgott sätt.
Du borde stå i plenum och tala inför en samlad journalistkår.

Du har ett bra språkbruk och det är något jag värderar att läsa.

Förresten?? Hur går det med huset??
/Nicklas

[Ian Delahorne]

Mycket väl skrivet, Per!

[Mikael Thieme]

OK, Per gjorde det - då postar jag också min replik.

Hej Tommy!

Din krönika om ljudnivåer på festivaler, i dagens Expressen, är ett debattinlägg och behöver som sådant inte nödvändigtvis vara varken sakligt eller nyanserat. Att det är skrivet mer eller mindre i affekt framgår också tydligt. Bra så långt, en ledarspalt är naturligtvis helt rätt plats för aldrig så subjektivt tyckande. Men det sätt på vilket du verbalt slaktar en hel yrkesgrupp (ljudtekniker) utifrån ytterligheter i ett mycket begränsat underlag är överraskande lågt till och med för en svensk kvällstidning på 2000-talet. Och det säger en hel del.

Det finns ljudtekniker som borde byta yrkesbana, eller som har en dålig dag på jobbet trots goda föresatser – visst. På precis samma sätt som det finns kvällstidningsskribenter som aldrig borde släppts i närheten av vare sig penna eller tangentbord. Skillnaden mellan dig som gissningsvis åtminstone relativt yrkesstolt skribent (du får ju i alla fall lov att skriva ledare) och mig som professionell ljudtekniker är att jag inte släpar en hel yrkesgrupp i smutsen utifrån ett par individers klavertramp.

Diskussionen om ljudnivåer i livesammanhang är nödvändig utifrån flera aspekter, och det kan vara intressant för dig att veta att de röster som nyligen ifrågasatt skaderisken i socialstyrelsens ljudnivårekommendationer inte på något vis företräder underhållningsbranschen som helhet.

Bilden som illustrerar din ledare föreställer för övrigt en medlem i rockgruppen Metallica, som av en lustig händelse hör till de rockband som tar skaderiskerna med höga ljudnivåer på stort allvar. Deras svenska konserter underskrider nivåmässigt socialstyrelsens rekommendationer, trots att gruppens musik hör till den mest energirika och utagerande i genren. Lars Ulrich, gruppens trummis, arbetar sedan 17 år aktivt med information och föredrag för ungdomar om farorna med höga ljudnivåer i musiksammanhang, och om vikten av att skydda sin hörsel. Men det visste du säkert redan.

Vänligen, och med hopp om en vuxen debatt,
Mikael Thieme
Ljudtekniker och skribent utan hästsvans

[Nicklas Arlevall]

Ytterligare ett väldigt bra inlägg i denna debatt som startats på inte helt sakliga grunder.
Jag skall undersöka mer angående grundernna med en vän jag har som har varit med och framställt förutsättningarna med 100db.
En vän som jag inte träffat på länge, men han jobbar på Statens Provningsanstalt och borde vara en person som kan det mesta om detta.
Han jobbar på akustikavdelningen och är dessutom basist. Det ger förhoppningsvis lite perspektiv.

/Nicklas, som har haft hästsvans under många år. Men inte längre.