Räkna om amper till watt

[Marcus Sandberg]

Det rätta e UxIxrotenur3
Altså 400x16xrotur3=11085

[Anders Brandén]

Detta hara väl disskuterats ganska ingående i andra trådar här, eller va det bara tjafs?

[Mikael Thieme]

Snälla, släpp det nu.
Båda formlerna är precis lika rätt. Skillnaden beror på avrundningsfel i uttrycken "400" respektive "230" och inget annat.

230 x roten ur 3 = 398,37
400 / roten ur 3 = 230,94

Elleverantörer utlovar dessutom normalt bara angiven spänning +/- 10% vilket gör att diskussioner om några tiotal watt hit eller dit är helt meningslösa.

(Förhållandet mellan huvudspänning och fasspänning (Uh = Uf x roten ur 3) är dock alltid detsamma, spänningsvariationer följs åt.)

[David Göransson]

Grejen är att det inte är 400 V per fas i trefas, det är bara tre stycken enfas 230 V matningar. 400 V kommer från att man mellan två faser har en potentialskillnad på 230 V gånger roten ur tre (ca 400 V).

[Johnny Andersson]

Nu har jag läst den där jäkla trefasläran tre eller fyra gånger så något har jag lärt mig

Vid symmetriska 3FASsystem (jämna laster) så beräknas det hela med:
P=√3UH+IL*cosφ (Watt)
Q=√3UH+IL*sinφ (Volt-Ampere-Reaktiv)
S=√3UH+IL (Volt-Ampere) (Detta är den riktiga effekten om du inte bara har rena resistiva laster, typ PAR-64or).

Men du kan också räkna så här:
P=3*UF+IL*cosφ (Watt), dock endast vid Y-Koppling.


Det finns sätt för att räkna på osymmetriska trefaslaster, men min bok är inte tillräckligt pedagogisk för att göra så jag förstår formlerna .

Finns nog en del fel, men simpelt kan du ju räkna på att du har fem tåtar, du vill ha 230V in i prylarna, du har 3st faser som vardera kan leverera 16Ampere, så lite simpelt kan du ju räkna fram det hela med 3*230*16, men eftersom faserna ligger förskjutna 120grader och allt annat så går det ju krångla till, men en liten grundformel för att få en del att funka är ju detta.

[Björn Claesson]

Hej
Jobbar inte i branschen längre men brukar läsa lite på forumet ibland och kom ihåg att jag skrev en högskoleuppsats en gång om effekt och dimmrar för en ungefär 20 år sedan men inget har ändrats sen dess. Och eftersom det är natt och jag inte kan sova tänkte jag förvirra er lite mera med att berätta hur det EGENTLIGEN ligger till 

OBS att detta gäller för tyristordimmrar. De där nya Sinewawe dimmrarna har jag ingen aning om.

En tyristordimmer hackar upp sinusvågen som växelströmmen i eluttaget består av. Vid full fart (100%) ska den ideala dimmern ge en ren sinusvåg ut. I praktiken var det aldrig så på de dimmrar som vi testade. Trots full utstyrning maxade de inte helt. Antagligen för att tyristorerna inte skulle gå att ”släcka” om det fanns något annat än rent resistiv last inkopplad.

När en vågform är något annat än en ren sinuskurva består den av en rad överlagrade sinustoner som tillsammans bildar den nya vågformen. (Hur det där funkar får ni slå upp i fysikboken. Det får inte plats här.) Den nya vågformen som syns i mitt halvtaskiga diagram visar ungefär vad jag menar. Den gråa ytan visar när tyristorn leder ström till den inkopplade strålkastare. När man reglerar dimmern så ändrar kurvan form och vid 50% reglering är sinusvågen halv och strålkastaren lyser med ungefär 50%.

Fram till den sk tändvinkeln alfa (ά) spärrar tyristorn. Vid tidpunkten för tändning börjar tyristorn att leda och lampan lyser. Eftersom förloppet är symetriskt behöver man bara integrera över en halv period. Formeln för att få ut spänningen vid olika tidpunkter alfa ser ni i bilden och är allts spänningens medelvärde.

Eftersom det är en strålkastare med en glödlampa finns ingen reaktiv belastning (eller det finns det eftersom glödtråden är lindad i en spiral men det är försumbart) så gäller samma kurva både för spänning och ström och kan sedan beräknas med den vanliga U = R x I och man får helt okej värden på den effekt man tar ut.

Nu till problemet. Eftersom vi kopplar in dimmrarna till trefas med en gemensam nolledare och vi börjar reglera dimmrarna så kommer vi att få en massa vågformer som inte är rena sinuskurvor som framförallt belastar nolledaren. Även om vi bara har resistiva glödlampor inkopplade till dimmrarna kommer nolledaren att uppleva en reaktiv last, särskilt när vi börjar närma oss 50% reglering på dimmrarna. Den reaktiva lasten gör att det pendlar ganska stora strömmar i nolledaren som endast gör den nyttan att den värmer upp kabeln och ibland rätt rejält. Det här fenomenet ledde till att man tex började använda 2,5 kvadratskabel till 10A uttag när man installerade tre separata dimmeruttag som en trefasgrupp med en femledare. (Sparar kabel och installatörsjobb)

När man ska räkna ut hur mycket man kan lasta sitt trefasuttag borde man använda formeln för reaktiv last, den som innehåller ett värde för en effektfaktor, även kallad cosfi. Men att få ett värde på cosfi för en arbetande dimmer är i princip omöjligt eftersom cosfi ändras med hur mycket man reglerar dimmern. Antingen är man feg och ”better safe than sorry” och har ett högt värde. Om jag kommer ihåg rätt så var de värsta siffrorna vi fick fram när vi labbade för den här uppsatsen och mätte på riktiga dimmrar en korrigeringsfaktor på 0.35 men ett medeltal som byggde på att man inte körde sina dimmrar många timmar i sträck utan att en teaterföreställning varar i 3 timmar och inte värmer upp kablarna så mycket etc. så var vi nog nere runt 0.1 ungefär. Men det är som sagt 20 år sedan jag skrev den där uppsatsen.
Men man kan sammanfatta lite:

Kör man annat än glödlampor på dimmrarna som transformatorer, motorer, ballaster etc. blir problemet värre.

Använder man dimmrarna på mässor och inte på teater eller show och ljuset står på dygnet runt i 2 veckor så lasta inte alla dimmrar och alla kablar fullt.

Se till att få in lite luft mellan kablarna. Tejpa inte ihop allting i en tjock korv.

Kolla era 63A skarvar. Det är ofta inte kabeln som brinner utan i kontakterna.

Om ni bygger in 63A skarvar i dekor eller i ett golv på en mässa: Se till att ni har en juste yxa och en pulversläckare som ni kan manövrera och att ni vet var skarvarna ligger. Det kanske låter överdrivet men jag har sett det hända tre gånger nu de senaste 4 åren i varierande grad.

[Jakob Carlsson]

Kan ju säga att alla som räknar ström * spänning gör rätt för att beräkna vad det kostar att maxa uttaget men fel på vad det gäller vad det klarar av, ett vanligt uttag (enfas, tvåfas som trefas) har växelström, då är det inte så enkelt som ström * spänning, då får man ta till de där helvetiska formlerna som Johnny plockade fram. Man måste ta med fasförskjutning och allt för att beräkna vad som är medel på sinusvågen och det är effekten man kan få ut, därför brukar jag hålla mig till att för det mesta räkna ut kostnaden för ljusriggen och hoppas att det håller rent effektmässigt.

I * U = effekten i VA (voltampere) vilket i likströmskretsar är samma sak som W, men inte i kretsar med växelström.

[Erik Cederberg]

Eller så kör man på varianten "5A per 1000w" så håller man sig säker i alla tänkbara fall