Mellandags-essä: Good enough

[Fredrik Gräslund]

Så här i mellandagarna kan det kanske passa att luta sig tillbaks lite och filosofera lite över vad man håller på med och var vi hamnat
Utifrån det här inslaget i P1 som tar upp "good enough"- principen utifrån exemplet hur det plötsligt via digitaliseringen blev accepterat med försämrad ljudkvalitet så kan man ju fundera över utvecklingen i vår bransch:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5711730" onclick="window.open(this.href);return false;
Vad har blivit sämre/bättre ?
Eller kanske, vad har blivit bättre på bekostnad av nåt som blivit sämre ?

[Markus Hammerin]

Orkade bara läsa första delen av hans text för han har ju fel. Visst finns det begränsningar med det digitala men att säga att analogt alltid är bättre är bara löjligt. Ett rullband t.ex. brusar och har ganska bristande diskantåtergivning vilket man kan slippa med digitala inspelningar. Dessutom behandlas ljudsignalen ganska hårt innan utsändning så det är ju knappast någon hifi man får när man lyssnar på radio. Med andra ord var det good enough även med det mycket begränsade mini disk-formatet när man spelade in en intervju för radio (även om det förstås alltid är bra med en så hög kvalitet som möjligt tidigt i kedjan).

[Mikael Thieme]

Jag tycker att Dan Jönssons resonemang totalt sett är insiktsfullt och, tyvärr, ganska verklighetsnära. Däremot håller jag med Markus om att just den generaliserade jämförelsen mellan digital och analog radioproduktionsteknik är både missvisande och direkt felaktig. Huruvida den radiointervju jag lyssnar på i bilen, i köket eller kanske streamad på min jobbdator, låter bra eller mindre bra beror på alldeles oerhört liten del om den är inspelad och redigerad digitalt eller analogt. Att det inte går att förenkla och fördumma problemet till ett enkelt motsatsförhållande mellan analog och digital teknik är nog de flesta överens om.

Principresonemanget om good enough håller jag alltså med om, men det är inget nytt påfund. Vi har i alla tider och alla branscher bedömt kvalitet gentemot kostnad och gjort en rimlighetsavvägning baserad på framför allt ekonomi. Broadcastproduktion, eller för den delen all ljud- och bildteknik, är varken något undantag eller unikum. Helt kompromisslösa konstruktioner eller arbetssätt är sällan särskilt praktiska, för att inte tala om att det ännu mer sällan finns ekonomiska förutsättningar att använda dem.

Men visst är vi, eller åtminstone "den breda massan", avtrubbade. Att titta på tv innebar en sak runt slutet av 90-talet eller början av 00-talet, när den produktions- och distributionstekniska bildkvaliteten kanske var som högst. Att titta på tv idag kan ju lika gärna innebära snålstreamade youtubeklipp eller Netflix, och läppsynk har blivit ett närmast filosofiskt begrepp. Som kompensation har vi välsignats med Utbudet och Tillgängligheten.
Samma utveckling finns förstås på ljudsidan, där en hel generation tror att 128 kbps mp3 är normalkvalitet. Och har rätt i det.

Samtidigt är inte allting elände. Medan kanske 95% av teknikutveckligen syftar till att åstadkomma kvalitet som är good enough - eller uthärdligt dålig - så dras det åt andra hållet också. Vi har tillgång till inspelnings- och redigeringsteknik för både bild och ljud som är oerhört mycket bättre än det bästa som fanns tillgängligt för 25 år sedan. På livesidan kan vi göra mer med våra viftlampor och pixelmappade LED-armaturer, de bästa PA-högtalarna idag är betydligt bättre än de bästa för 25 år sedan eller för den delen bara 10-15 år sedan. Vilka verktyg vi väljer, eller får tillgång till genom våra uppdragsgivare, styrs av ekonomiska avvägningar. Så har det alltid varit, och kommer antagligen att förbli. Och egentligen tycker jag det är alldeles rimligt, det finns ingen mening med att lägga resurser där de inte gör någon - eller tillräckligt stor - skillnad. Utmaningen är bara att komma överens om vilken nivå ribban skall ligga på vid varje tillfälle, att vara överens om vad som är good enough...


Om man skall bli litet mer konkret då, Fredriks fråga om vad som blivit sämre och bättre rent tekniskt. Jag skulle vilja säga att bra kvalitet har blivit billigare, totalt sett. Tyvärr har halvtaskig kvalitet blivit ännu billigare, och ännu mer lättillgänglig. Jag tänker t ex på en så enkel sak som mikrofoner, vad man får för samma pengar som en bra restaurangnota idag jämfört med vad man fick för samma pengar som en restaurangnota för 25 år sedan. Eller på högtalare; för sådär 6000-7000 spänn får jag en aktiv högtalare med 1 kW slutsteg, som väger drygt 20 kg och spelar 133 dB. Och låter så bra att ingen i en typisk lyssningssituation skulle tycka att den var sämre än en högtalarkombination som kostade fem gånger så mycket för 20 år sedan. Eller för lika mycket pengar som en full tank i bilen kostar kan jag köpa en handhållen inspelningsgrunka med inbyggda mikrofoner, som väger ett drygt hekto och kan spela in en arbetsdag på samma batteriladdning, i 24/96 om jag vill. Och ingen som lyssnar på en radiointervju som spelats in med den, kommer att kunna säga om den är analog eller digital.